Igår kväll åkte vi ner till Storbergsgruvorna och följde med på dom gamla gruvarbetarna, deras fruar och barn på en vandring i och utanför gruvan. En teaterstig. Det var sång, musik och berättelser om arbetet och livet vid gruvan under 1800-talet. Sonen tyckte det var oerhört spännande att höra när Gruvfrun berättade om hur hon vakade över gruvarbetarna, hur hon knackade tre gånger för att varna arbetarna om att berget var på väg att rasa och att en gång när hon knackade i berget så brydde sig inte arbetarna om det, så när berget rasade in blev dom levande begravda, och man kunde höra deras jämmer i flera dagar efteråt.
När vi gått igenom gruvan skulle vi upp. 47 meter, 206 trappsteg. Vi blev andfådda och svettiga, men sonen knatade på utan att gnälla trots att han har ett rejält skavsår på sin lilla fot. Jag var lite rädd att jag skulle få bära honom… Väl uppe gick vi vidare mot ”festplatsen” där man kunde köpa kaffe, saft, bullar, kakor och kolbullar. Teaterstigen avslutades med ett sång och dansnummer där gruvarbetarna, deras familjer, och vi som besökte gruvan var med. Jag stod över, jag hade lite ont i knät och foten 🙂
Det var intressant och väl värt ett besök. Man kan besöka gruvan annars också, då med en guide, och det är intressant det med.
Det där lät verkligen spännande och intressant.Bra gjort av din grabb att orka med vandringen också.
Oj vad spännande! Förstår att sonen gick upp själv…det hade jag också gjort efter de spännande historierna! 🙂