Eftersom jag börjat fundera på att göra en svensk klassiker kanske den här, som fabriken ordnar, skulle vara nåt att börja med. Det är löpning, simning, skidåkning och cykling, precis som i den riktiga. Men löpningen är nästa helg och jag har inte en löpmeter i benen, så 12 km är inte att tänka på. Men man kan ju välja om man vill gå, lunka eller löpa. Vi får se, man kan ju tycka att förvarningen kommit lite tidigare.
Idag blev det lite skidåkning för första gången under julledigheten, som är slut nu. Det var tungt. Jävligt tungt, men sex km fick jag ihop i alla fall. Vasaloppet är bara att glömma, men Kortvasans tre mil ser jag fram emot i alla fall, så tar jag Vasaloppet nästa år istället, och då ska jag fortsätta träna när snön är borta och inte ta någon vårsommarhöstvila som det varit nu…
Tour De Ski avslutades idag också, utan svenska segrar. Hellner gjorde i alla fall en grym klättring och slutade femma, bara fem sekunder efter Northug. Surt med tanke på att Emil Jönsson spurtade förbi Hellner i sprinten, hade han inte gjort det hade ju Hellner fått 30 bonussekunder. Ännu surare känns det efter att Jönsson lämnade touren efter sprinten.
Nu ska jag ladda för ett nattskift och skidåkning imorgon…
Postat med WordPress för Android
Idag var det öppet hus på fabriken och jag hade tänkt ta med sonen ner, men han var inte allt för sugen på det. Hans mamma, som jobbade, ringde och tyckte vi skulle komma ner, och efter lite övertalning och muta så fick jag med sonen. Vi satte oss i bilen och åkte till Herrgården och satte oss i bussen som tog oss ner. Det var rätt mycket folk som åkte ner, och vid första hållplatsen, Stålverket, hoppade alla av, utom jag och sonen som skulle åka vidare till Varma Rör.
När vi kom dit fick vi hjälmar och hörselproppar och en liten genomgång hur det skulle gå till, sen gick vi in i delningshallen och där träffade vi på sonens mamma, hon jobbar inte just där men hade fått syn på oss. Sen gick vi till min arbetsplats och fick se hur ett rör tillverkas, jag har ju sett det förut men sonen tyckte det var spännande trots att man inte hörde så mycket av vad guiden sa. Sedan blev det vidare promenad till betningen där rören får bada syrabad och efter det till dom långa ungarna där sonens mamma jobbar, men henne såg vi inte till då. Det sista vi fick se var ”kalla sidan” där dom riktar rör och kollar mått och om det är några skador på dom, sen gick vi ut och tog bussen tillbaka till Herrgården.
När vi kom dit käkade vi hamburgare och korv, sen hoppade sonen i jättehoppborgen, och så gick vi runt och kikade och plockade på oss godis, målarböcker, brandhjälm och ficklampa, sen blev det hoppborgen igen. Man fick släcka låtsaseld med brandkåren också, men det ville inte sonen, han har ju gjort det förut sa han, för två år sedan…
Det var ett bra arrangemang, och det såg ut som om det var mycket folk som tog chansen att se fabriken. Senast man fick åka ner dit var nog 20 år sedan, och man kan ju hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång.
Postat med WordPress för Android
Imorgon är det dags för arbete igen. Så här sitter jag och firar av semestern med en whisky. Sex veckor går fort. Alldeles för fort om ni frågar mig. Men det har varit roligt, trots att vi inte haft någon riktig sommar. Nu väntar en tung höst, och sen, förhoppningsvis en fin vinter, men det är ju inte att ge sig fan på… Det blir bara fyra timmars jobb imorgon, vi börjar inte förrän klockan tio. Helt okey. Men resten av helgen får man kravla sig upp lite tidigare än man gjort på länge… På måndag börjar sonen i ettan, och jag börjar träna igen, det känns som det är dags nu. Jag tycker att det är roligt att träna, bara man kommer igång, men det är just det, att komma igång… Men på måndag, då! Eller på tisdag…
Ok, jag måste göra nåt tänkte jag, det blir ju så litet skrivet här nu för tiden, så jag ändrade utseendet på bloggen. Igen. Vi får se om det hjälper… Jag ska i alla fall försöka komma upp i bottennoteringen fyra inlägg på en månad, det ska inte vara så svårt. Nu är det helg, för vissa, själv ska jag jobba och slita nere på fabriken. Förkyld är jag också så det är bara synd om mig för tillfället. Idag är ingen bra dag alls att jobba kom jag på, det är ganska mycket tv-idrott jag absolut skulle vilja se, matchernas match i England, Liverpool – Man United bland annat. Den matchen kan jag se i och för sig. På mobilen, men ska jag se den från början måste jag vara på jobbet tidigt, och det är det nästan värt så vi får se. Sen har ju Brynäs match ikväll också, eller på eftermiddagen i alla fall, men den matchen får man väl följa via resultatuppdateringar på mobilen eller kanske till och med radio. Ett dagjobb skulle vara bra, så slapp man såna här krockar…
Jodå, jag lever, men är helt paralyserad av det faktum att jag börjat jobba igen, jag kommer mig inte för med någonting riktigt. Arbetslivet började ju inte så där riktigt bra, jag hade för det första lyckats skriva det nya skiftschemat helt fel, det första skiftet hade jag dock lyckats pricka rätt på och det var ju bra, mindre bra var att vi hade lämnat in vilka tider sonen behövde vara på sitt dagis ända fram till jul, så det var bara att börja om och skriva nytt. Det andra skiftet tog jag ledigt för att då hade jag och sambon nattskift båda två, och ingenstans att ha sonen. Sen blev jag sjuk och stannade hemma resten av veckan. Men nu är jag igång igen, och vet hur jag ska jobba också så nu ska det väl rulla på. Det är lite krångligt med barnpassningen, sonen får ju inte vara på fritids eftersom vi har honom på nattis, och även fast vi erbjöd oss att betala dubbelt så var det tvärnit… Lagar och regler. Det ska inte vara lätt inte. Vi kan ju inte ta bort honom från nattis heller eftersom vi jobbar nätter samtidigt ibland, jag och hans mamma. Men det löser sig alltid, sa han som sket i slasken…
Min lååånga ledighet är över. Trots att jag varit hemma så länge vet jag precis hur det kommer att kännas, som om man inte varit ledig alls. Men det kommer nog att gå bra, vi får ju jobba bara åttatimmarsskift igen, och det kommer att bli skönt efter dom där surskiften vi gick innan jag gick på mitt sommarlov. Hela ledigheten har jag gått och hoppats på drömvinsten, två gånger i veckan, men jag har inte ens varit nära, men nån gång måste det ju slå in, jag har ju haft samma joker om och lottorader i 15 år minst… Kan nån skrapa fram tre tv-apparater två gånger på några dagar på Triss måste ju jag kamma hem drömvinsten en gång i livet i alla fall… En drömvinst skulle ju betyda pensionering några år i förtid.
Nu får man kämpa på till nästa semester, och den blir förmodligen mycket kortare. Fast jag kanske får sportlov innan om jag har tur. Vi får väl se… Hej då friheten, jag kommer att sakna dig…
Jag gör ett gästspel på min gamla arbetsplats. Det är hur bra som helst, eller i alla fall så bra ett arbete kan bli på fabriken. Det var ungefär nio månader sedan jag blev tvångsförflyttad till andra sidan, men det är i och för sig hyfsat där också förutom den helidiotiska skiftgången, men det är här som det känns bäst av någon konstig anledning… Nu är det i alla fall sista skiftet innan min ledighet som kommer att pågå till den femte september, men resten av den här veckan kommer jag väl att tillbringa rätt mycket tid på kanot-sm. Blir nog roligt det med.
Solsken har det varit ute hela dagen, samtidigt som vi varit inne i fabriken. När vi slutade efter 12 timmar så kom molnen och solen gömde sig bakom dom. Typiskt. Samtidigt som vi jobbar så pågår Bessemerfyllan som bäst på byn. Hade jag varit 20 år yngre kanske jag hade orkat gå ut och sätta mig i öltältet och dricka lite pilsner och orka jobba 12 timmar imorgon också, men det gör jag inte längre, därför hänger jag inne med sonen ikväll. Det är bättre. Det är förresten andra året i rad jag jobbar under det här kalaset och idag blev jag påmind om att jag även jobbade för tre år sedan också. Ska det vara så? Jag ska inte klaga. Jag har bara sex skift kvar sedan är jag ledig hela sommaren ända till 31:a augusti. Inte illa. Under den tiden måste jag ju få uppleva solsken i alla fall. Och kanske slinker det ner en och annan kall bira
Det är inte lätt att jobba på det här stället. Inte om man vill försöka minska i vikt i alla fall. Det är inte nog med att man är deprimerad över skifttider som fått hela livet i otakt, kvinnorna på laget dukar upp ost och kex framför en man som saknar karaktär. Jag ska inte ta något sitter man och tänker för sig själv, men fem minuter senare sitter man och mumsar som om det var sista gången man åt. Tröstäter liksom… Skärpning för fan!
