En Poäng

Igår åkte jag och sonen in till Gävle och Strömvallen för att se Blåvitt hämta hem tre poäng mot Gefle. Så blev det ju så klart inte den här gången heller. Blåvitt har det overkligt svårt för Gefle på bortaplan. Oklart varför. Det gick i alla fall betydligt bättre än förra säsongens praktfiasko då det blev förlust med 0 – 5… Igår fick vi iallafall åka hem med en poäng efter att ha spelat 1 – 1.

Blåvitt hade annars ledningen i paus, och borde vunnit om inte Adam Johansson fått hjärnsläpp och serverat  Gefle till kvitteringen. Själv hade jag nickat bollen till inkast istället för in i planen till motståndarna. Men det är jag det… Blåvitt blev berövade på en solklar straff också..

Sonen var också besviken över två förlorade poäng, men samtidigt tyckte han att det var den roligaste fotbollsmatch han sett. Vi stod nämligen bland dom andra blåvita supportrar på bortasektionen, och där fick han väl höra ett och annat som man inte ska ta upp här, men jag har en känsla av att hans skolkamrater kommer att få lära sig en del idag. Själv tycker jag inte matchen var någon höjdare, man har sett bättre, men det är glömt och förlåtet nu. På söndag är det dags för den viktigaste matchen så här långt. Cupfinalen mot Djurgården på Friends Arena. Tyvärr kan jag bara se den matchen på tv i ett hotellrum i Göteborg…

Annonser

Väntan Är Över

Idag börjar det. Snart skiner Poseidon. Vi har väntat sedan i höstas på att Allsvenskan skall starta. I år blir det Blåvitts år. Igen. Så är det varje år, men det är inte alltid det blir som man vill. Men i år blir det så. Igen. Vi startar med derby, bortamatch på Ullevi mot BK Häcken, matchen kommer att sluta, typ 3-1 i blåvit favör och sen bara fortsätter det.

Allsvenskan är inte på nåt sätt världens bästa liga, men det är den bästa ligan, om ni förstår vad jag menar. Det är ren pur kärlek, ett livslångt förhållande med ett lag, 20 män som springer runt och jagar en boll. Det är så vackert. Klockan 15:00 sparkar vi igång. Poseidon kommer att skina som aldrig förr. Kämpa Blåvitt!

Postat med WordPress för Android

Nytt År På G

Ja, nu har det gått ett helt år igen och att försöka göra en summering av det gångna året blir väl svårt, jag vet inte om jag kommer ihåg allt så… Men jag gör väl ett försök i alla fall.

Årets:

• Resa: Det blev två resor som jag uppskattade lika mycket i alla fall, en till Mallorca på försommaren med sol bad och bra mat, sedan en till Danmark och Legoland. Skitkul även det trots att det inte blev särskilt mycket vila under resan, mest spring fram och tillbaka, men vi åker nog dit nästa sommar också.
• Väder: Regn, regn och regn. Så kändes det i alla fall, men några soldagar fick vi ändå, även om dom var få. Vi avslutar väl det här året med lite regn också…
• Mål: Nu tror alla att jag tänker utnämna Zlatans mål mot England som årets mål, men det tänker jag definitivt inte göra. Jakob Silferberg gjorde årets mål i sista finalmatchen mot Skellefteå. Så var det med det.
• Bortglömda: Alla snackade om att det var Jakob Silferberg som avgjorde finalmatchen, men riktigt så var det väl ändå inte. Ryan Gunderson satte spiken i kistan för Skellefteå med åtta minuter kvar. Ingen har väl någonsin fått så lite cred för att ha avgjort en SM-Final i hockey.
• Match: Barcelona – Man United i Göteborg. När såna lag kommer och visar upp sig så åker man naturligtivs ner och kikar på matchen. Cirkus, Uppvisning, Plojmatch fick det heta av sportjournalister som ser såna matcher varje vecka i ligaspel. Men det är inte alla som tar sig råd att åka till Spanien eller England för att uppleva fantastisk fotboll, och det var över 40 000 på arenan som såg på matchen. Även om det bara var en ”uppvisningsmatch” så var den bättre än alla Allsvenska matcher som någonsin spelats.
• Rör: SD politikernas järnrör kanske man varit med om att tillverka, men det var ju egentligen två år sedan dom använde dom men i år det pinsamma avslöjandet dök upp. Clowner.
• Konsert: Thåström i Gaslklockorna i Gävle. Kingarnas King. Sonen håller nog inte med, han skulle nog helst se Sean Banan på den här listan.
• Åeterförening: Dead Scouts, också i Gasklockorna. Det var tidigt 80-tal när jag upptäckte bandet som släppte en platta, jag har den kvar på vinyl någonstans i gömmorna, och man hade ju aldrig kunnat drömma om att man någonsin skulle få se dom spela, men det fick vi. Fem låtar i alla fall.
• Äntligen: Sonen lärde sig cykla. Han har totalvägrat för han inte trodde att han kunde, men i somras hände det. Påhejad av en kompis lärde han sig på tio minuter att cykla utan stödhjul, och vi blev tvingade att köpa en ny cykel åt honom.
• Vad Hände?: Mitt i semestern tog vi oss in till Gävle för att se IFK Göteborg spela tröjorna av Gefle IF. Riktigt så blev det inte. Gefle lyckades vinna med hela 5-0 och det kan ha varit det mest pinsamma jag varit med om, i alla fall det här året.
• Miss: Uppskrivna av media, som Real Göteborg efter några spektakulära värvningar, och storfavoriter till SM-Guldet blev det totalfiasko. Igen. Sjunde plats för tredje året i rad var ju inte vad man väntat sig. Det har varit tre hårda år för oss supportrar, men det blir bättre, var så säkra.
• Spänning: SM-Finalen i Bandy på Studenternas, för sista gången, mellan SAIK – Villa. Sandviken rivstartade och ledde med 5-1 i paus och vi hoppades på att dom skulle dubbla målskörden i andra halvlek, men det blev inte riktigt så lätt. Det blev nästintill olidligt spännande. Villa reducerade, men SAIK sköt 6-2 och då kändes det i alla fall avgjort. Men det var inte det, Villa ångade på och gick upp till 6-5 och man hade börjat misströsta, men dom kom som tur var inte närmare, SAIK stod där som svenska mästare återigen.

Och så var det ju OS, fotbolls – em och annat som hände. Sonen började första klass, en liten omställning från förskolan, han får ju läxor och måste jobba hela tiden. Han lärde sig läsa ganska fort i alla fall och han tycker det är roligt med skolan trots allt. Nu ser vi fram emot nästa härliga år. Gott Nytt År på er!

Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret

Igår tog vi bussen in till Gävle med förhoppning om att få oss en rolig fotbollseftermiddag. Vädret var bästa möjliga, timmarna på Brända Bocken roliga, och i takt ölen rann ner i struparna, och dom blåvita ramsorna ekade över Stortorget skruvades förväntningarna upp ännu mer. Vi skulle åka hem lyckliga.

Men så blev det ju inte, vi åkte hem mer eller mindre chockade. Vi såg en match mellan två skitdåliga lag.. Trots resultatet var det inte alls frågan om utspelning, som jag läste någonstans, Gefle var effektiva helt enkelt, fem mål på sina sju skott på mål, Blåvitt hade lika många skott på mål, men dom lyckades helt enkelt inte få in bollen och det är riktigt dåligt. Vi har för tillfället Allsvenskans sämsta försvar, eller vi har inget försvar rättare sagt, och då vill det till att man producerar mål framåt.

Något är helt galet i laget, men jag tror inte att någon avgång, som det skriks om, kommer att hjälpa. Det blåser kraftig motvind och den kommer inte att bedarra av sig själv, spelare och alla andra måste ta sig samman och vända det här, det är inga dåliga spelare vi har, men dom är inget lag. Än.

Supportrarna måste stötta föreningen till 100% i det här läget, jag tror inte spelarna blir särskilt taggade av burop och att man skriker sopa och annat skit åt specifika spelare, ingen blir lycklig av det. Spelarna måste ha vårat stöd helt enkelt. Jag älskar Blåvitt i vått och torrt, i med och motgång, men självklart är jag inte nöjd med resultaten och känner den där maktlösheten som alla andra känner, Håkan Mild lovade att det kommer att hända saker, återstår att se vad, Tobias Sana lovade mig att dom skulle hålla laget kvar i Allsvenskan, det är det vi får hoppas på i år.

När våran buss stannade och tog upp folk så passerade en annan buss oss, bak på den satt världens finaste klubbemblem, under det stod texten; IFK Göteborg på väg… Lite längre fram svängde bussen av och åkte uppåt, och jag tänkte att det är dit dom är på väg. Uppåt.

Postat med WordPress för Android

Semester(o)nöje III

Ett kärt nöje är att följa IFK Göteborgs förtvivlade kamp att hålla sig kvar i allsvenskan. Just det där trodde jag aldrig att jag skulle behöva skriva den här säsongen, och ingen annan säsong heller, men i år ser det inte bra ut. Inte på något sätt höll jag på att skriva också, men dom spelar faktiskt bra stundtals och skapar chanser som skall sitta i nätet, som matchen som slutade alldeles nyss t ex. 1-1 mot Gefle är inte bra på något sätt, där ska det bara vara tre poäng, och det hade det varit också om man satt alla klara chanser. Hysén fri, som så många gånger förr den här säsongen, men han sköt tio meter över. Så där kommer det väl att fortsätta kan jag tänka. IFK har inte något som helst flyt. Tre skador idag bara, och så har vi ju en hel backlinje på skadelistan, det var väl bara en ordinarie back i startelvan idag, men det är ingen ursäkt, bara ett konstaterande. Mot Gefle ska man vinna ändå liksom. Det verkar inte vara nåt bra att ta ledningen i matchen, som idag, jag har tappat räkningen på hur många gånger dom gjort det den här säsongen och varje gång har det slutat med kryss eller förlust. Skitdåligt. Om en vecka tar vi tåget in till Gävle, tar några öl och vandrar till Strömvallen och genomlider 90 minuter, kanske slutar det med seger då, men jag tvivlar starkt. Bitter som fan är jag också…

Tryck

Oskar och jag åkte in till Gävle igår för att få se Brynäs vinna andra matchen i finalserien mot Skellefteå. Och det fick vi, men det blev lite väl spännande… Brynäs var bättre på det mesta, men hade bara en ettmålsledning som naturligtvis Skellefteå kvitterade på slutet och det blev förlängning. 18 minuters paus innan förlängningen började, 18 minuter av nervositet och läppbitande.

Som tur var avgjorde Brynäs efter dryga två minuter och är två vinster från ett nytt sm-guld. Det var roligt i Läkerolen, och vilket jävla tryck det var! Det tjuter fortfarande i öronen, det var en enorm ljudnivå i hallen. Oskar hade hörselkåpor på sig, och det var nästan så man skulle behövt det själv. Som grädde på moset såg jag att IFK Göteborg lyckats ta sin första poäng i årets allsvenska genom en kvittering på övertid. Bra gjort!

Ikväll åker vi in till Gävle igen. Till Gasklockorna för att se och höra Thåström. Det blir minst lika bra som Brynäs show igår.

Postat med WordPress för Android

Välbehövlig Vila

Den allsvenska säsongen avslutades igår, den slutade visserligen i en klar vinst för Blåvitt, men annars var väl inte den här säsongen, heller, särskilt rolig. Fiasko igen skulle man väl kunna säga. Det blev en sjunde placering i år också, men inte bara det, vi hamnade efter både Häcken och GAIS… Hur illa är inte det? Ett tag var jag nästan orolig att dom skulle få ett surlag som Gefle före sig i tabellen också, men som tur var så kom Gefle tillbaka till normal nivå efter att ha spelat i trans en tid. Blåvitt började säsongen uruselt med fyra raka förlutster innan första segern kom, men då hade vissa, inklusive mig, redan krävt tränaren Jonas Olssons avgång, och så fortsatte det hela säsongen, men hur dåliga IFK än var så satt han säkert. Han fick vara kvar hela säsongen, men inte längre än så, han ska prova sina vingar i Norge medans Stefan Rehn blir tränare i damernas Allsvenska. Kanske borde dom fått lämna tidigare och kanske hade det kunnat rädda säsongen från fiasko, men så blev det inte.

Säsongen hade sina ljuspunkter ändå, speciellt kommer jag att minnas fjärde augusti som en ljuspunkt. Sommarens sista varma dag åkte brorsan och jag ner till Göteborg för fotobollsfest. Vi installerade oss i en lånad lägenhet, käkade lunch och drack några pilsner innan vi tog bussen ner på stan och satte oss i gräset i Kungsparken bland likasinnade, det var en trevlig eftermiddag trots att vi var omringade av ridande polis, pikébussar och hovrande helkikopter. Jag fick för första gången smaka på drycken Varm & Kall, som kanske kan åka ner i väskan när vi ska iväg på fotbollsäventyr igen. När det började dra ihop sig till match samlades alla och gick gemensamt, eskotrerade av polis, till Gamla Ullevi. Matchen började inte på bästa sätt, aik tog ju ledning på direkten, men sedan var det roliga slut för deras del, det handlade bara om ett lag i fortsättningen, och det blev en råttkross till dom flestas glädje. Vi tog taxi tillbaka till lägenheten och firade lite på balkongen innan vi slocknade, efter en helt perfekt dag.

Det blev nog inte roligare än så den här säsongen, men nästa, då jävlar! Nu har vi ny tränare, och några nya spelare, så det ska nog gå vägen då. Jag ser fram emot Allsvenskan 2012.