I morse promenarade jag till fabriken, och väl där, när jag bytt om till arbetskläder och gjort ett omställ så satte jag mig ner och började läsa nattens twittringar, jag skrollade upp, det mesta handlade om matchen mellan Barcelona – Real Madrid, men så hajade jag till, det stod; ”R.I.P Per Odeltorp (Stig Vig)”. Jag stängde ner twitterappen, och kikade på kvällblaskorna för att se om det stod nåt om det där, det gjorde det inte så jag fortsatte att kolla twittringarna och där kom det en till som önskade Stig Vig en fridfull sista vila.
Det är sorgligt när såna här människor går ur tiden, människor man inte känner personligen, men som man liksom vuxit upp med och som har format mig som människa på nåt vis. 1980 köpte jag min första Dag Vagplatta, Palsternacka. Jag satt på en stol framför Stereobänken och lade på LP:n på tallriken och spelade så högt jag vågade, sedan såg jag dom live nåt år efter här i Hofors Folkets Park. Det var på den tiden Sveriges största artister bokades till Folkan. Det var en magisk afton kan man lugnt säga. Det fanns ingen coolare än Stig Vig.
Senare splittrades bandet, 1983 kanske det var och åren gick och till slut kom det i alla fall en platta till i CD-format från bandet som återuppstått, och lyckan var total. Och efter ytterligare några år fick jag nöjet att se dom live igen, på Viking Cinderella. Jag läste i expressen att snubben som sett klipp på YouTube tyckte att dom såg oinspirerade ut och kanske inte borde spelat alls, men så var det inte alls, dom var lika inspirerade som dom alltid varit, och publiken lika så. Två gånger var dom med på den båten och jag såg dom båda gångerna, sedan var vi på dom på Katalin i Uppsala, och det är där jag tagit bilden här ovanför, med mobilen. Det var också en magisk afton och jag tror det var den bästa spelningen jag sett med bandet. Efteråt dröjde vi oss kvar och fyllesnackade med våra idoler 🙂 Det är såna kvällar man tror att alla är odödliga, Stig Vig såg inte äldre ut än den där kvällen på Folkan i Hofors i början på åttiotalet, vi kände oss inte heller äldre än då, och vi var odödliga. Men plötsligt påminns man om att så inte är fallet. Tiden Jagar Oss Alla.
Vila i frid, Stig Vig.
