Idag blev det premiär på nya hojen. En skogstur direkt på steniga stigar, mycket rötter var det också. Hur svårt kan det vara, tänkte jag innan. Jävligt svårt visade det sig. I alla fall uppför. Jag blev helt slut i benen och blev tvungen att stanna två gånger och till och med gå sista biten till toppen innan vi kunde rulla utför. Jag skäms nästan att skriva det, men min guide kommer att tjalla i alla fall 🙂
Det blev en korttur på dryga sex kilometer, men det räckte kan jag säga. Jag var inte alls beredd på att det skulle vara så där jobbigt. Men nu är det bara att fortsätta nöta så man tar sig i mål i Mora i augusti. Jag åker inte hela Cykelvasan, jag nöjer mig med halva första gången. Stora loppet är ju fullt också, men jag blev erbjuden att köpa en biljett, cykelhandlaren hade flera i butiken. Efter en sekunds tvekan tackade jag nej, och tur var väl det.
Imorgon hade jag tänkt åka lite grusväg efter att jag lämnat sonen i skolan, men vi får se, jag känner mig inte riktigt 100… Sonen har nyss varit sjuk, och nu ligger hans mamma däckad, och jag har lite ont i öronen och halsen, men känner jag mig pigg imorgon så hoppar jag upp på sadeln och rullar ut på en tur. Mot Mora!
