Skräckvecka

Då har man gjort en riktig skräckvecka på fabriken. Vi har haft fem nätter, men jag har bara gjort fyra och det känns fullt tillräckligt. Det är skifttiderna som är horribla. Jag hade räknat med att det skulle vara riktigt jobbigt, men det var värre än så. Jag har aldrig varit så trött efter en nattvecka som jag är nu. Vi har jobbat 19 -04, två nätter, sedan tre nätter 17 – 03…

Nu börjar jag på allvar ge upp tankarna på att köra Vasaloppet nästa år, det finns inte en chans att jag kan få ihop dom mil eller träningstimmar på laggarna som krävs för att jag ska få en något så när behaglig resa mellan Sälen – Mora. Med dom här arbetstiderna vi går nu kommer jag bara att kunna träna i elljusspår i vinter, förutom då sambon är ledig samtidigt, då kan jag ge mig ut i skogarna och åka. Den här veckan har jag inte kunnat träna alls…

Nu har jag fått nackspärr också. Jag skulle visa sonen hur man står på huvudet, så där när man har huvudet och händerna i golvet och går upp med fötterna mot taket, ungefär som att stå på händer men med hjälp av skallen också… Det gick bra att komma upp, men tillbaka var det inte lika roligt. Tyckte jag i alla fall. Det var väl över 20 år sedan jag gjorde nåt liknande, och man är inte lika smidig längre märkte jag, det ytterst nära att jag bröt nacken…