Idag tog jag en cykeltur på 3,5 mil. Det pass helt och hållet styrt av pulsen. Jag skulle försöka hålla mig i A1-zonen, och det lyckades jag med större delen av cykelturen. I motvinden och uppförsbackarna hände det att jag gick lite över, men det får man ta. En gång var nog pulsen till och med mycket över, åtminstone kändes det så. Jag cyklade efter grusvägen i skogen och på sidan av vägen stod det en älg. Jag såg den inte förrän jag var precis bredvid och den vände helt om och sprang iväg. Jag skrämde tydligen den lika mycket som den skrämde mig. Jag hade inte mött en bil och ingen hade kört om mig så jag trodde ju att jag var helt ensam därute i skogen… Det var jag inte. Annars var det ett skönt pass på cykeln, lite blåsigt bara, men som och varmt. Cykelvasans 45 km kommer att gå som en dans. 92 dagar kvar nu.
Träning
Det blev en MTB tur på förmiddagen på grusväg, skogsväg, stig och asfalt. Knappa tre mil fick jag ihop. Farsan var med som vägvisare, men han hade en vanlig cykel som var lite svår att framföra på vissa partiet av sträckan. En berguv fick vi se också. Jag såg att den flög över vägen lite längre fram, så jag kikade in i skogen där den försvann och där en bit in satt den på en tallegren. Jag visade farsan och han hoppade av cykeln och tog fram mobilkameran och fick någon bild innan den flög iväg till nästa träd lite längre in. Stor var den!
93 dagar kvar till mitt cykellopp, och ont i nacken har jag fått. Vet inte om det är av cykelturen, jag kände ingenting efteråt, men när jag kom ut ur duschen fick jag plötsligt ont… Blir det inte värre så blir det cykling imorgon med. Jag fick inte lika ont i röven idag trots att jag var på sadeln en halvtimma längre. Jag fegade lite och satt ett gelésadelöverdrag på sadeln. Det hjälpte.
I dag är det 97 dagar kvar till Cykelvasan 45 km där jag kommer att stå på startlinjen. Igår tog jag mig ut och cyklade på grusväg. Korsån tur och retur. Det gick bra, jag snittade på knappa 23 km/h och hade ganska bra koll på pulsen, jag kunde alltså ligga på en hyfsad nivå utan att den var i närheten av max. Kul. Mindre kul var att jag fick vansinnigt ont i arslet. Men det är väl en vanesak. Och så fick jag rejält ont i baksidan på låren, högt upp där låren går över i skinkor.
Jag hade tänkt cykla 90 minuter, men när jag kom till Korsån så hade det gått 36 minuter men jag valde att vända ändå. 39 minuter tog det tillbaka och sluttiden blev 75 minuter, och allvarligt talat vet jag inte om sittbenen och prostatan klarat en sekund till, så det var ju bra att jag vände i förtid…
Nu blir det till att ligga i dom dagar som är kvar till start. Roligt skall det bli!
Idag blev det premiär på nya hojen. En skogstur direkt på steniga stigar, mycket rötter var det också. Hur svårt kan det vara, tänkte jag innan. Jävligt svårt visade det sig. I alla fall uppför. Jag blev helt slut i benen och blev tvungen att stanna två gånger och till och med gå sista biten till toppen innan vi kunde rulla utför. Jag skäms nästan att skriva det, men min guide kommer att tjalla i alla fall 
Det blev en korttur på dryga sex kilometer, men det räckte kan jag säga. Jag var inte alls beredd på att det skulle vara så där jobbigt. Men nu är det bara att fortsätta nöta så man tar sig i mål i Mora i augusti. Jag åker inte hela Cykelvasan, jag nöjer mig med halva första gången. Stora loppet är ju fullt också, men jag blev erbjuden att köpa en biljett, cykelhandlaren hade flera i butiken. Efter en sekunds tvekan tackade jag nej, och tur var väl det.
Imorgon hade jag tänkt åka lite grusväg efter att jag lämnat sonen i skolan, men vi får se, jag känner mig inte riktigt 100… Sonen har nyss varit sjuk, och nu ligger hans mamma däckad, och jag har lite ont i öronen och halsen, men känner jag mig pigg imorgon så hoppar jag upp på sadeln och rullar ut på en tur. Mot Mora!
Då är anmälan till Vasaloppet 2014 fullbordad så finns det ingen återvändo. Bara att fortsätta på den inslagna vägen alltså. Det blir mycket rullskidor i sommar har jag en känsla av, styrketräning och löpning också, varav det sistnämnda är vansinnigt tråkigt. Nu ska jag hålla mig frisk också, framförallt vid den kritiska tiden precis före start. Jag åker av någon anledning alltid på rejäla förkylningar då. I år var jag sjuk då Vasan gick, förra året också, 2010 då jag genomförde den hade jag precis haft bihåleinflammation och käkat penicillin till fredagen för loppet… Jag måste komma på ett sätt att lura bacillerna.
Idag fick jag också en offert att godkänna från Systembolaget, så snart hämtar man ut 39 buteljer Mackmyra Reserve, Extra Rök. Det ska bli kul, jag kan knappt bärga mig. 10 flaskor tar jag själv, eller 9,25 om vi skall vara noga, vi är fyra personer som delar på fatet. Lite att se fram emot nu…
Postat med WordPress för Android
Idag klockan 08:00 öppnade anmälningen till Vasaloppet 2014, klockan 08:10 var loppet fullt. Jag hann med att få en startplats, men tycker att det börjar bli lite hysteriskt, jag kunde aldrig i världen tro att det skulle ta slut på direkten. Jag har en son som vaknar tidigt och jag får väl tacka honom för startplatsen, hade han sovit längre hade jag missat…
Efter anmälan käkade jag frukost och åkte in till Högbo med farsgubben och åkte skidor i kanonspår och kanonväder. Men det var en konstig upplevelse, jag blev helt slut… Efter sju kilometer måste jag stanna och tippa i mig lite energi för att kunna ta mig tillbaka. Jag blev ungefär lika trött som jag var i Oxberg under Vasaloppet för tre år sedan. Vi får se hur det känns imorgon, det kan bli en skidtur då med. Nu ska jag ladda för bandyfinal. Det blir att se den på TV i år, tyvärr…
Postat med WordPress för Android
Idag blev det lite skidåkning för första gången under julledigheten, som är slut nu. Det var tungt. Jävligt tungt, men sex km fick jag ihop i alla fall. Vasaloppet är bara att glömma, men Kortvasans tre mil ser jag fram emot i alla fall, så tar jag Vasaloppet nästa år istället, och då ska jag fortsätta träna när snön är borta och inte ta någon vårsommarhöstvila som det varit nu…
Tour De Ski avslutades idag också, utan svenska segrar. Hellner gjorde i alla fall en grym klättring och slutade femma, bara fem sekunder efter Northug. Surt med tanke på att Emil Jönsson spurtade förbi Hellner i sprinten, hade han inte gjort det hade ju Hellner fått 30 bonussekunder. Ännu surare känns det efter att Jönsson lämnade touren efter sprinten.
Nu ska jag ladda för ett nattskift och skidåkning imorgon…
Postat med WordPress för Android
6.01 km körde jag på skidorna idag. Direkt från sängen efter ett nattskift och ut i skidspåret. Det var jobbigt… Hög puls, som jag försökte hålla under 180, och snittpulsen hamnade i alla fall några slag under. Det är inte lätt att kontrollera pulsen i den där banan, första kilometern är uppför, sen går det lite utför, lite flackt och lite utför och så har man åkt två kilometer, sedan fortsatte jag en km till innan jag vände och åkte hem igen. Ganska dåligt glid, klister under skidorna och så tröttheten efter natten på det. Det var alltså inte roligt. Men så fort jag knäppt upp bindningarna och befriat mig från skidorna tänkte jag; fan, det var ju roligt, och när jag kom hem så tyckte jag till och med att det kändes skönt. Att jag åkt skidor alltså. Det är konstigt hur det kan svänga… 19 timmars återhämtningstid talade klockan om för mig att jag hade direkt efter passet, det är tre timmar mindre än mitt första och några hundra meter kortare pass. Jag tror det betyder att formen är på väg. Kampen går vidare. Som sagt…
Postat med WordPress för Android
Idag hann jag inte åka skidor som det var tänkt, sonen är förkyld och nån sov onormalt länge efter sitt nattskift, så jag fick plocka fram mitt TRX-Band och köra syrketräning hemma i hallen istället. Det gick ju det med. Det blev ett pass som körde igenom hela kroppen. 25 minuter var passet på och nu är jag helt darrig i ben och armar. Hela tiden blir man påmind om i vilket dåligt skick kondition och styrka är i. Det är ju skandal att man släppt iväg det så här långt, och jag kan bara skylla på latmasken som bor i mig. Jag har ju haft alla möjligheter att bedriva träning hela det här året, men det har liksom inte blivit av…
Nu är det bara att bita ihop och fortsätta plåga mig själv. Sen får vi se vilken startplats det blir på min planerade färd till Mora. Berga By eller Oxberg. Kanske båda till och med. Och när jag gått i mål i Mora kommer jag att fortsätta träna på våren, sommaren och hösten. Det är ett nyårslöfte. Tror jag…
Postat med WordPress för Android
Idag var jag ut på skidorna igen, men på grund av ryggsmärta, dock ganska lindrig, och träningsvärk i ljumskarna, modell näst intill outhärdlig, blev det bara 2.8 km. Jag försökte mig på att staka så mycket jag klarade av för att slippa röra benen fram och tillbaka allt för mycket, men ibland var det bara att bita ihop.
Farsgubben var med också, och jag tänkte bara på programmet, Kan du slå en pensionär? Nä det är inte så lätt att åka ifrån en seg pensionär. När det gick utför gled jag ifrån honom då jag hade lyckats bättre med glidvallningen, men så fort det blev flackt så var han i bakhasorna på mig. Jag ger mig fan på att han smygtränar den jäveln. I normala fall skulle man väl köra ifrån honom med trickskidor och gåstavar… Det enda som vittnar om att han är pensionär är att blodcirkulationen börjat gå på sparlåga, så efter halva sträckan fick vi ta en paus så gubben kunde slå igång en åkerbrasa som dånade över Edsken, samma sak när vi kom tillbaka.
Annars kändes det bara bra förutom smärtan i ljumskarna, men träningsvärk ska man ju träna bort har jag lärt mig. Men det känns lite motigt för tillfället när jag bara kan gå med korta steg, men imorgon åker jag förhoppningsvis ut i skidspåren igen. Det är härligt med vinter!
Postat med WordPress för Android
