Skidåkning

Då är anmälan till Vasaloppet 2014 fullbordad så finns det ingen återvändo. Bara att fortsätta på den inslagna vägen alltså. Det blir mycket rullskidor i sommar har jag en känsla av, styrketräning och löpning också, varav det sistnämnda är vansinnigt tråkigt. Nu ska jag hålla mig frisk också, framförallt vid den kritiska tiden precis före start. Jag åker av någon anledning alltid på rejäla förkylningar då. I år var jag sjuk då Vasan gick, förra året också, 2010 då jag genomförde den hade jag precis haft bihåleinflammation och käkat penicillin till fredagen för loppet… Jag måste komma på ett sätt att lura bacillerna.

Idag fick jag också en offert att godkänna från Systembolaget, så snart hämtar man ut 39 buteljer Mackmyra Reserve, Extra Rök. Det ska bli kul, jag kan knappt bärga mig. 10 flaskor tar jag själv, eller 9,25 om vi skall vara noga, vi är fyra personer som delar på fatet. Lite att se fram emot nu…

Postat med WordPress för Android

Idag klockan 08:00 öppnade anmälningen till Vasaloppet 2014, klockan 08:10 var loppet fullt. Jag hann med att få en startplats, men tycker att det börjar bli lite hysteriskt, jag kunde aldrig i världen tro att det skulle ta slut på direkten. Jag har en son som vaknar tidigt och jag får väl tacka honom för startplatsen, hade han sovit längre hade jag missat…

Efter anmälan käkade jag frukost och åkte in till Högbo med farsgubben och åkte skidor i kanonspår och kanonväder. Men det var en konstig upplevelse, jag blev helt slut… Efter sju kilometer måste jag stanna och tippa i mig lite energi för att kunna ta mig tillbaka. Jag blev ungefär lika trött som jag var i Oxberg under Vasaloppet för tre år sedan. Vi får se hur det känns imorgon, det kan bli en skidtur då med. Nu ska jag ladda för bandyfinal. Det blir att se den på TV i år, tyvärr…

Postat med WordPress för Android

Idag blev det lite skidåkning för första gången under julledigheten, som är slut nu. Det var tungt. Jävligt tungt, men sex km fick jag ihop i alla fall. Vasaloppet är bara att glömma, men Kortvasans tre mil ser jag fram emot i alla fall, så tar jag Vasaloppet nästa år istället, och då ska jag fortsätta träna när snön är borta och inte ta någon vårsommarhöstvila som det varit nu…

Tour De Ski avslutades idag också, utan svenska segrar. Hellner gjorde i alla fall en grym klättring och slutade femma, bara fem sekunder efter Northug. Surt med tanke på att Emil Jönsson spurtade förbi Hellner i sprinten, hade han inte gjort det hade ju Hellner fått 30 bonussekunder. Ännu surare känns det efter att Jönsson lämnade touren efter sprinten.

Nu ska jag ladda för ett nattskift och skidåkning imorgon…

Postat med WordPress för Android

6.01 km körde jag på skidorna idag. Direkt från sängen efter ett nattskift och ut i skidspåret. Det var jobbigt… Hög puls, som jag försökte hålla under 180, och snittpulsen hamnade i alla fall några slag under. Det är inte lätt att kontrollera pulsen i den där banan, första kilometern är uppför, sen går det lite utför, lite flackt och lite utför och så har man åkt två kilometer, sedan fortsatte jag en km till innan jag vände och åkte hem igen. Ganska dåligt glid, klister under skidorna och så tröttheten efter natten på det. Det var alltså inte roligt. Men så fort jag knäppt upp bindningarna och befriat mig från skidorna tänkte jag; fan, det var ju roligt, och när jag kom hem så tyckte jag till och med att det kändes skönt. Att jag åkt skidor alltså. Det är konstigt hur det kan svänga… 19 timmars återhämtningstid talade klockan om för mig att jag hade direkt efter passet, det är tre timmar mindre än mitt första och några hundra meter kortare pass. Jag tror det betyder att formen är på väg. Kampen går vidare. Som sagt…

Postat med WordPress för Android

Idag hann jag inte åka skidor som det var tänkt, sonen är förkyld och nån sov onormalt länge efter sitt nattskift, så jag fick plocka fram mitt TRX-Band och köra syrketräning hemma i hallen istället. Det gick ju det med. Det blev ett pass som körde igenom hela kroppen. 25 minuter var passet på och nu är jag helt darrig i ben och armar. Hela tiden blir man påmind om i vilket dåligt skick kondition och styrka är i. Det är ju skandal att man släppt iväg det så här långt, och jag kan bara skylla på latmasken som bor i mig. Jag har ju haft alla möjligheter att bedriva träning hela det här året, men det har liksom inte blivit av…

Nu är det bara att bita ihop och fortsätta plåga mig själv. Sen får vi se vilken startplats det blir på min planerade färd till Mora. Berga By eller Oxberg. Kanske båda till och med. Och när jag gått i mål i Mora kommer jag att fortsätta träna på våren, sommaren och hösten. Det är ett nyårslöfte. Tror jag…

Postat med WordPress för Android

Idag var jag ut på skidorna igen, men på grund av ryggsmärta, dock ganska lindrig, och träningsvärk i ljumskarna, modell näst intill outhärdlig, blev det bara 2.8 km. Jag försökte mig på att staka så mycket jag klarade av för att slippa röra benen fram och tillbaka allt för mycket, men ibland var det bara att bita ihop.

Farsgubben var med också, och jag tänkte bara på programmet, Kan du slå en pensionär? Nä det är inte så lätt att åka ifrån en seg pensionär. När det gick utför gled jag ifrån honom då jag hade lyckats bättre med glidvallningen, men så fort det blev flackt så var han i bakhasorna på mig. Jag ger mig fan på att han smygtränar den jäveln. I normala fall skulle man väl köra ifrån honom med trickskidor och gåstavar… Det enda som vittnar om att han är pensionär är att blodcirkulationen börjat gå på sparlåga, så efter halva sträckan fick vi ta en paus så gubben kunde slå igång en åkerbrasa som dånade över Edsken, samma sak när vi kom tillbaka.

Annars kändes det bara bra förutom smärtan i ljumskarna, men träningsvärk ska man ju träna bort har jag lärt mig. Men det känns lite motigt för tillfället när jag bara kan gå med korta steg, men imorgon åker jag förhoppningsvis ut i skidspåren igen. Det är härligt med vinter!

Postat med WordPress för Android

Hej igen, ni som tittat in och inte hittar några nya inlägg. Nu är jag här igen och mycket har hänt sedan sist. Det har blivit vinter, och det har blivit skidspår. Äntligen, efter en vår, sommar och höst helt utan träning tog jag mig ut i ett skidspår med skidor under fötterna och stavar i händerna.

I helgen såg jag på Vinterstudion, och det var ett inslag där, där Mathias Swan försökte lära Pops att åka skidor. Swans tränare, från Österrike, hade tjatat på honom att ”tryck och njyyyt” i en teknikövning, jag tog till mig det där och det funkade. Ibland. 5.5 km blev det på vinterns första skidtur. 5.5 km farligt nära maxpuls. Jag kan inte skylla på snön eller skidorna för att det gick tungt, dom sakerna var hur bra som helst, jag är fruktansvärt otränad helt enkelt. Jag erkänner det helt utan krusiduller. Från och med nu kan det bara bli bättre.

Jag kör väl den där slingan ett tag till innan jag ger mig uppför brantare stigningar och längre slingor. Det var lite roligt ändå, fast jag åkte så sakta och med så hög puls. Jag hade räknat med en nära döden upplevelse, men så blev det inte, bara nästan. Jag summerar träningspasset med att det gick bra helt enkelt. Jag överlevde.

Postat med WordPress för Android

Efter en söndag i soffan framför tv:n kom inspirationen tillbaka på riktigt, jag anmälde mig till Vasaloppet 2013. Jag mår bättre än på flera år, med hjälp av medicin då, så nu känns det som om det skall gå vägen. Efter att inte vågat träna på flera år på grund av ett hjärta som slår extraslag, eller det känns som om det slutar slå, och på grund av det drabbades jag av hälso/dödsångest, så därför blev jag väldigt inaktiv, men med hjälp av psykolog och läkare och en massa EKG så började träna lite försiktigt på sommaren 2009 och i mars 2010 genomförde jag Vasaloppet. Stort för mig. Efter det blev det inte mycket träna igen, mest på grund av arbetssituationen som gjorde det i stort sett omöjligt och jag började må dåligt igen.

Men nu kör jag igång igen, när jag ställde mig på vågen i morse hade jag gått ner 2,7 kg, och då har jag inte ens börjat träna… I morgon ska jag besöka gymmet igen, det var ett tag sedan sist, och senare under våren ska jag börja  jogga och åka rullskidor, om dom inte har kärvat ihop… Det är planen, och så hoppas jag på mycket snö nästa vinter. Jag försöker få med brorsan också, så blir det lite roligare att träna och plåga sig själv. Det var roligt att åka Vasaloppet, trots att det långa stunder var rena helvetet, men alla såna känslor försvann sista milen och när man passerade mållinjen kände jag mig otroligt nöjd. Nästa år ser jag fram emot att få uppleva starten också, jag missade ju den förra gången på grund av trafikproblemen, med sjukliga köer. 40 minuter sent kom vi iväg men kom bara en liten bit upp i första backen innan det blev stopp.Så nu kör vi igen, och kom igen du också Mange!

Idag kom jag äntligen iväg och tränade. Det blev en sväng ner till gymmet, SportLife, i ”hallen”. En halvtimma på cykel och sedan gick jag igenom maskinerna, dom var för övrigt helt nya allihopa så jag var tvungen att läsa instruktionerna för att fatta hur jag skulle göra. Jag avslutade med den där stakmaskinen som fanns där förut, jag hade tänkt stå där och staka i en kvart, men efter två och en halv minut gav jag upp, då krampade magmuskerna… Så det var nog hög tid att sätta igång med träningen. Nu hoppas jag bara på att jag orkar hålla i och köra något så när regelbundet, över sommaren kommer det att gå bra för jag är ju ledig i en herrans massa veckor. Från den 15/6 till 31/8. Suveränt. Stakmaskinen kommer jag att fortsätta dra i när jag är där, men jag kommer att varava gymmandet med lite jogging och rullskidåkning, eller inlines med stavar, och i början av mars nästa år är jag i toppform och redo för Vasaloppet igen. Det ser jag fram emot.

 

Idag var vi in till Falun och kikade på skidåkarna. Men det var nära att vi skulle missa starten på grund av att vi möttes av en enormt lång kö till biljettkassorna, det gick inte fort i den där kön kan jag säga. Dom använde ett jättebra biljettsystem var det någon som sa, det var bara det att det tog lång tid att skriva ut biljetterna… Till slut kom en funktionärsgubbe och skrek att alla som hade jämna pengar,100:- , kunde gå till ingången så var det bara att betala där och knalla in. Det var ett mycket bättre system och det gick fort och smidigt, dessutom tjänade vi hela 60:- på det, för betalade man i kassan kostade plåtarna 130:-/st Inte illa. Sonen kostade ingenting. Vi fick se en flyguppvisning innan startskottet, JAS 39 Gripen flög över stadion några gångar sedan försvann dom och skidåkarna kom iväg. Damerna först som sig bör. Björgen vann idag, som vanligt och bästa svenska blev Anna Haag på en placering jag inte kommer ihåg. När dom gått i mål ville sonen åka hem, ingenting var roligt med det där och då var det en timma kvar innan herrarna skulle starta… Vi åkte inte hem utan väntade tålmodigt och till slut kom även herrarna iväg. Northug vann, som vanligt och bästa svensk blev Daniel Richardsson på en fin tredjeplats, men den som imponerade mest var sprintkungen Emil Jönsson som kom in på sjunde plats, men efter halva loppet vid skidbytet efter den klassiska stilen var han först av alla in i depån… Fint väder var det, men lite blåsigt och kyligt. Inte kunde jag ta några bra bilder heller, vi stod nedanför ”vallen” innan mördarbacken och man såg ju åkarna i alla fall, men det blir inte bra foton där, och jag som tänkte testa min nya kamera… Jag gick uppför mördarbacken för att försöka hitta någon lucka så man kunde stå vid staketet där, men det var omöjligt, fullt med folk överallt… Nu ser jag fram emot morgondagen då jag tar plats på Studenternas i Uppsala och ser SAIK vinna SM-Guld. Ska bli skitkul faktiskt.