Då Åker Vi

Efter en söndag i soffan framför tv:n kom inspirationen tillbaka på riktigt, jag anmälde mig till Vasaloppet 2013. Jag mår bättre än på flera år, med hjälp av medicin då, så nu känns det som om det skall gå vägen. Efter att inte vågat träna på flera år på grund av ett hjärta som slår extraslag, eller det känns som om det slutar slå, och på grund av det drabbades jag av hälso/dödsångest, så därför blev jag väldigt inaktiv, men med hjälp av psykolog och läkare och en massa EKG så började träna lite försiktigt på sommaren 2009 och i mars 2010 genomförde jag Vasaloppet. Stort för mig. Efter det blev det inte mycket träna igen, mest på grund av arbetssituationen som gjorde det i stort sett omöjligt och jag började må dåligt igen.

Men nu kör jag igång igen, när jag ställde mig på vågen i morse hade jag gått ner 2,7 kg, och då har jag inte ens börjat träna… I morgon ska jag besöka gymmet igen, det var ett tag sedan sist, och senare under våren ska jag börja  jogga och åka rullskidor, om dom inte har kärvat ihop… Det är planen, och så hoppas jag på mycket snö nästa vinter. Jag försöker få med brorsan också, så blir det lite roligare att träna och plåga sig själv. Det var roligt att åka Vasaloppet, trots att det långa stunder var rena helvetet, men alla såna känslor försvann sista milen och när man passerade mållinjen kände jag mig otroligt nöjd. Nästa år ser jag fram emot att få uppleva starten också, jag missade ju den förra gången på grund av trafikproblemen, med sjukliga köer. 40 minuter sent kom vi iväg men kom bara en liten bit upp i första backen innan det blev stopp.Så nu kör vi igen, och kom igen du också Mange!

Morgonpromenix

Sonen var lämnad på skolan så vi tänkte att vi kanske skulle gå en promenad runt Hammardammen, det var ju ett tag sedan man rörde på sig liksom. Sagt och gjort, jag snörade på mig mina MBT-skor och sambon sina nyainköpta träningsskor och så gick vi iväg… Det märktes att man inte ansträngt sig allt för hårt på väldigt länge, tyvärr. Snart kommer snön och då hade jag tänkt att jag bara skulle spänna på mig skidorna och börja åka, men nu verkar det som om man får kämpa rejält för att ta sig någonstans i spåren. Men det är ju ett tag kvar än i alla fall, innan snön dimper ner. Det var ett tag sedan man gick runt dammen upptäckte jag, dom hade röjt i skogen runt sjön och nu såg man upp till ”tuben” från bron, det har man inte gjort på flera år. Det var fint runt slingan nu. Ska vi hoppas på att man är igång igen nu då? Kanske i alla fall, jag kan ju inte fortsätta att ligga på soffan resten av livet i alla fall.

Promenaddata.

Teaterstig

Igår kväll åkte vi ner till Storbergsgruvorna och följde med på dom gamla gruvarbetarna, deras fruar och barn på en vandring i och utanför gruvan. En teaterstig.  Det var sång, musik och berättelser om arbetet och livet vid gruvan under 1800-talet. Sonen tyckte det var oerhört spännande att höra när Gruvfrun berättade om hur hon vakade över gruvarbetarna, hur hon knackade tre gånger för att varna arbetarna om att berget var på väg att rasa och att en gång när hon knackade i berget så brydde sig inte arbetarna om det, så när berget rasade in blev dom levande begravda, och man kunde höra deras jämmer i flera dagar efteråt.

När vi gått igenom gruvan skulle vi upp. 47 meter, 206 trappsteg. Vi blev andfådda och svettiga, men sonen knatade på utan att gnälla trots att han har ett rejält skavsår på sin lilla fot. Jag var lite rädd att jag skulle få bära honom… Väl uppe gick vi vidare mot ”festplatsen” där man kunde köpa kaffe, saft, bullar, kakor och kolbullar. Teaterstigen avslutades med ett sång och dansnummer där gruvarbetarna, deras familjer, och vi som besökte gruvan var med. Jag stod över, jag hade lite ont i knät och foten

Det var intressant och väl värt ett besök. Man kan besöka gruvan annars också, då med en guide, och det är intressant det med.

Somliga Går i Trasiga Skor

..andra i olika strumpor, men det är det ju ingen som lägger märke till om man inte plurrar i ett träsk och måste ta av sig både skor och strumpor för att torka dom… Det hände i fredags då vi hade partaj med arbetslaget. Någon kom på den briljanta idén att gå ca tre kilometer, i nästan 30 graders värme, upp till badet och campingen där vi skulle äta och tillbringa kvällen. Vi knatade på där på cykelbanan och med nåt vätskepåfyllningsstopp så gick det ju riktigt bra.

Nästan framme så var det nån som visste en riktigt bra genväg vi kunde ta. En skoterled som funkar bra på vintern. Stigen såg ju bra ut till en början, det var innan den övergick till att bli ett träsk. Vi balanserade oss fram på grenar och tuvor och tog oss upp på en bro, tror jag. Jag klarade mig från att plurra men andra hade inte samma tur. Nu hade några fått nog och ville gå tillbaka genom träskmarken. Det såg lika ut på båda sidorna om bron, så jag och en till fortsatte framåt medans dom andra vände tillbaka. Vi klarade fötterna igen och var framme säkert tio minuter före dom andra…

En rolig kväll blev det, så rolig att klockan gick jättefort. Jag hade tänkt att gå hem tidigt för sambon skulle börja jobba klockan sex och i den tiden brukar sonen vakna också… Jag kom hem tidigt också. Tidigt på morgonen… Klockan var fyra när jag lade mig i sängen, och samtidigt kom sonen upp, men han skulle som tur var bara sova med mig, och det gjorde han till klockan nio… Sedan hade jag sån tur att hans kompisar kom hit, och jag kunde tillbringa resten av dagen i soffan..

Där låg jag i godan ro när telefonen ringde. Det var sambon som hittat sonen i en backe nedför berget vi bor på. Han hade vurpat nedför den där backen och skrapat sig lite överallt. Armar ben och rygg… Han hade bara kortbrallor på sig, och hjälm som tur var. Jag fick hoppa i bilen och hämta honom, och åka hem och göra rent lite sår från grus och annat lort… Han var på väg ner till ICA sa han… Han hade alltså rymt. Det gäller att passa på liksom, när farsan ligger i soffan.

Träning #005

Ja, det blev ett sånt där bättre-än-inget-alls pass. 40 minuter på motionscykeln i vardagsrummet framför tv:n i bästa fettförbränningszonen eller uthållighetsträning helt enkelt. Fast under Vasaloppet måste jag hålla ut i nio timmar till. Typ. Jag struntade alltså i rullskidor eller inlines idag, det var ju lite blött i morse då jag tänkte staka iväg, men ser det bättre ut imorgon så tar jag mig ut och gör nåt annat. Det är roligare att komma nånstans när man tränar istället för att sitta och gno på ett och samma ställe hela tiden. Jag körde ett magpass också, fem minuter bara, men det räckte det också. Androidappen ”Ab Workout” fick vara min coach under dom fem minutrarna. Jag behöver lite mer magmuskler till stakningen, men det kommer ju av sig själv också när jag väl sätter igång med det…

Träning #004

Jag hann med mycket på förmiddagen. Först lämnade jag sonen på dagis, sedan åkte jag iväg till Falun och gjorde en synundersökning och beställde glasögon. Synen  hade ändrat sig lite granna under åren jag haft glasögonen jag använder nu, ingenting jag tänkt på själv, men jag såg ju såklart skillnad när jag satt där i stolen och optikern ändrade styrkorna. Om ett par veckor går jag omkring i nya brillor. Man fick ett par slipade solglasögon på köpet också, men jag har inte bestämt för vilka jag vill än, det ska jag göra nästa gång jag åker dit…

När jag kom hem till byn så svängde jag in vid hallen och gick in på gymmet. Det kändes bra när jag kom igång, det kändes lite motigt innan, men jag bet ihop lite grann och körde på. Vasaloppet 2012 blev fulltecknat igår, folk är som galna, det är ju inte ens juni än… Jag hade tur att jag fick en startplats i sista sekunden känns det som nu, när jag anmälde mig trodde jag att jag var ute i god tid, men det var bara 3500 platser kvar då. Imorgon har jag planer på att köra inlines med stavar, eller rullskidor, jag vet inte… Det blir nog ett före frukost pass då, och förhoppningsvis är vinden lite snällare tidigt på morgonen. Hoppas kan man ju i alla fall.

Träning Igen

Idag kom jag äntligen iväg och tränade. Det blev en sväng ner till gymmet, SportLife, i ”hallen”. En halvtimma på cykel och sedan gick jag igenom maskinerna, dom var för övrigt helt nya allihopa så jag var tvungen att läsa instruktionerna för att fatta hur jag skulle göra. Jag avslutade med den där stakmaskinen som fanns där förut, jag hade tänkt stå där och staka i en kvart, men efter två och en halv minut gav jag upp, då krampade magmuskerna… Så det var nog hög tid att sätta igång med träningen. Nu hoppas jag bara på att jag orkar hålla i och köra något så när regelbundet, över sommaren kommer det att gå bra för jag är ju ledig i en herrans massa veckor. Från den 15/6 till 31/8. Suveränt. Stakmaskinen kommer jag att fortsätta dra i när jag är där, men jag kommer att varava gymmandet med lite jogging och rullskidåkning, eller inlines med stavar, och i början av mars nästa år är jag i toppform och redo för Vasaloppet igen. Det ser jag fram emot.

En Plåga

Så kom jag då äntligen iväg på en skidtur, det har ju varit mycket om och men innan den här dagen, men när sonen skulle iväg till en kompis och sambon ligger och trynar efter ett nattskfit så passade jag på att valla skidorna och åka ner till golfbanan för att köra ett lite lagom lugnt pass. Det var det jag tänkte i alla fall. Jag kände mig vass och stursk när jag satt i bilen och färdades ner till golfbanan, till och med när jag plockade ut skidor och stavar ur bilen och spände på mig allt på händer och fötter. I början är det bara nedför en liten bit och det kändes ju bra, lite dåligt glid bara, men det får man räkna med på dom där gamla skidorna, sen vänder det uppåt förbi klubbhuset och vidare i kringelkrokar upp och nedför golfbanan. Jag kände mig inte lika vass och stursk när jag åkte upp mot klubbhuset, och det blev inte bättre sen heller. Formen är ljusår ifrån vad den var den sjunde mars i år. Det var kallt, det var snorigt, det var dödsångest om vart annat, men jag fortsatte i alla fall hela varvet runt banan, och när jag kom tillbaka och såg klubbhuset igen kände jag ungefär samma eufori som när jag kom in i Moraparken på vasaloppet, jag visste att jag skulle klara det. Det blev bara ett varv idag, 5,83 km på dryga 35 min… Jag skäms som en hund. Här är passet i siffror och lite annat

Jag bestämde mig idag, där på golfbanan, att nåt jävla Vasalopp blir det inte, det är bara att glömma. Så jag har en vasaloppsplats till salu om det är någon som vill plåga livet ur sig i nio mil den sjätte mars nästa år. Däremot tänker jag åka kortvasan, jag har samma chans att klara den som jag hade att klara Vasaloppet sist, jag åker Kortvasan, och sedan fortsätter jag att träna trots att snön försvinner och det blir sommar, så att nästa gång det blir snö slipper jag vara med om det här igen, och jag kan åka Vasaloppet 2012 istället… Imorgon blir det en vilodag…

Stelbent

Jag fick ett sms från en kompis igår kväll, han undrade om jag ville vara med och träna lite innebandy. Eftersom jag varit ganska inaktiv sedan jag passerade mållinjen i Mora den 7:e mars och att semesterölen inte varit snäll mot vikten hängde jag på.

Så idag är man rätt stelbent, men det kommer att gå över så småningom… Lite drygt en timme sprang vi runt i gympasalen med lite kortare vila då och då, men det räckte gott och väl.

Ska vi säga att jag är igång med träningen igen nu då? Jag hoppas det i alla fall. Imorgon blir det nog gymmet, på torsdag lite rullskidor på förmiddagen och kanske innebandy på kvällen, fredag vila och på lördag 40-årsfest. Brorsan blir vuxen… Det innebär att det blir vila på söndagen också…

Missuppfattning

Oskar har missuppfattat det här med sommarlov.  Vanligt folk brukar ju sova lite längre när dom är ledig, men inte han. 05:10 var det morgon och då skulle vi upp… När han ska på dagis till halv sju är det otroligt svårt att få upp honom… Men i gick upp då i alla fall, det var ju ljust och då är det morgon och förbjudet att sova…

Jag har hunnit med ett träningspass också, med brorsan. Det blev stakning fast på inlines idag, och det är viss skillnad på fart om man jämför med rullskidor. Inlines går mycket fortare samtidigt som man låg på mycket lägre puls. Vi kör i morgon också, fast då kanske vi måste åka lite längre.