Igår när vi kom hem från Mora så skyndade jag mig in på Coop och hämtade ut mitt nya kamerahus. Min samo kallar det en dyr leksak, men jag vill nog kalla det… ett verktyg. Jag gillar nämligen att fotografera, mest blir det på sonen men jag försöker ha verktyget med på konserter och idrottsevenemang också. Jag har till och med tjänat pengar på mina foton. Bilder i lokalpressen och så har jag fuskat på bröllop och hästtävlingar. Jag och en kompis fotade ett sm i fälttävlan en gång och sålde bilder till deltagarna. Vi tyckte att vi saftade på med priserna lite väl mycket, men med facit i hand hade vi minst kunnat ta det dubbla. Rika föräldrar till hästflickor verkade kunna ge vad som helst för en bild på sin dotter flygandes på hästen över ett hinder. Det skulle vara mycket enklare att göra det där i dagens läge med den digitala tekniken. Då framkallade vi först filmerna själva, sedan stod vi i ett mörkrum och framkallade bilderna, nu för tiden är bilden klar direkt med lite justeringar i photoshop. Jag prisar gudarna för den digitala revolutionen!
Nu ska det bli roligt igen, att fota med Sony Alpha SLT a55huset, jag ska försöka sätta mig in alla funktioner på kameran, nu för tiden kan man ju till och med filma i full-hd med dom där makapärerna. Mitt gamla hus, som funkar ibland åker på tippen på måndag. Kanske går det att fixa till att den låser sig ibland, men det skiter jag i, jag kommar förmodligen inte att använda huset nåt mer ändå, och man får inget för det heller, så det blir tippen. Nu kör vi!
