
Igår var vi ner till Uppsala och kikade på bandyfinalen mellan SAIK – Villa-Lidköping. I vanlig ordning började vi med bandyfrukost hos brorsan innan vi gick ner till Studenternas. Det är helt fantastiskt att gå vägen ner och supa in atmosfären och känna alla höga förväntningar.
Villasupportrarna var flest och alla trodde att deras lag skulle vinna sitt första guld, men så blev det ju som bekant inte. SAIK startade matchen på ett briljant sätt. 1-0 efter 49 sekunder och sedan fortsatte det. Villa blev totalt överkörda och förnedrade, SAIK gjorde bandy så där vackert det bara kan bli. 5-1 till Stålmännen efter första halvlek, och saken var väl klart. Inte.
Till andra halvlek kom Sandviken ut och trodde precis som alla andra att dom hade guldmedaljerna runt halsen. Villa satte fart och var nästan lika bra som deras motståndare var i första halvlek. Det räckte inte riktigt, men nära var det, Joel Othéns högernäve räddade matchen från förlängning och SAIK bärgade guldet. Hur skönt som helst.
Det var sista gången bandyfinalen gick i Uppsala och på Studenternas, för den här gången kanske man ska tillägga.. I fem år kommer den att gå i Stockholm och den nya jättearenan, och där kan dom ju till och med spela under tak. Bättre förutsättningar för att det alltid blir bra bandy, men om det kommer att bli lika bra drag återstår att se. Dom har lite att leva upp till kan man säga. Jag hoppas att finalen kommer tillbaka till Uppsala så småningom, det är ju så man skall uppleva bandy, under bar himmel. Vi ser ju hur det gick när SAIK flyttade inomhus. Det var en riktig stämningssänkare, men jag förstår att lagen vill ha bästa möjliga förutsättningar att prestera.
Postat med WordPress för Android

