Noll Fiskelycka

Det har varit svårt, i vissa stunder att få sonen att bada. Så först köpte vi en håv så vi skulle försöka fånga fiskarna som simmar omkring i havet. Det slutade med att Oskar sprang fram och tillbaka på bryggan som går en bit ut, och pekade åt mig, som stod med håven i vattnet, han pekade vart fiskarna befann sig just då. Dom var ju naturligtvis inte kvar när jag vadat fram dit. Till slut kom han ner i vattnet och visade hur man ”smygfiskar”, sen upp på bryggan och pekade var dom var…

Sedan köpte vi en uppblåsbar båt och då följde han med ut i vattnet, sittandes i båten, jag med håven i handen, eller hans mamma med håven… Vi fick ingen fisk, men vi fick bada. Oskar badade faktiskt han också, litegrann.

Idag skulle han absolut inte båda, men till slut fick vi med honom till poolerna och så låg han i en solstol och läste Kalle Anka och käkade godis i tre timmar, sedan när vi skulle hem passade vi stora på att bada, då hoppade Oskar också i, och sedan fick vi inte upp honom… Livet på Mallorca. En dag kvar.

Postat med WordPress för Android

Fjärde Dagen

Vi är redan inne på fjärde dagen här på Mallis. Så mycket solande och badande har det inte blivit direkt, sonen har liksom annat att göra. Igår var han med på piratjakt, och idag ska han vara med på äventyr. Igår upptäckte han att det fanns fiskar i havet, så idag ska vi köpa en håv så han kan fånga dom, eller åtminstone försöka och samtidigt kan hans föräldrar passa på att få lite sol och bad.

På kvällarna är det shower för barnen och det missar vi ju inte. Vi trivs bra här, förutom att vattnet i duschen tar slut ibland, som igår t ex när Oskar stod där med schampo i håret och tvål över hela kroppen. Det blir liiite jobbigt då när det inte kommer nåt vatten ur duschen Men det kom tillbaka efter några minuter.

Tre dagar kvar innan vi åker hem till verkligheten igen…

Postat med WordPress för Android

Gubbjävel

Idag har jag blivit med Gubbkeps. Jag har insett att jag faktiskt är, eller i alla fall börjar bli gubbe, om man ser till åldern. Morsan och farsan hade varit och hämtat ett gäng kepsar som brorsan skulle kolla på imorgon, och i den högen hittade jag en som passade min vattenskalle som handen i handsken. Jag kontaktade Morfar Olle och genomförde köpet på direkten. Det är en äkta Stetson från staterna, den kommer att följa mig i graven från och med nu. Jag känner mig inte direkt som en gubbe skall jag väl tillägga, jag kanske fortfarande känner mig som 20 och beter mig därefter. Jag är född i en för gammal kropp helt enkelt. Det finns ju såna som är född som kvinna och egentligen är en man, eller tvärtom har jag hört, men jag är alltså född i en lite för gammal kropp, och det är liksom inget man kan göra nåt åt. Ytskiktet visar tydliga tecken på ålderdom och det får väl vara så. Man är så gammal man gör sig till. Jag tror fortfarande att jag skulle ta en plats i vilket elitserielag som helst om jag fick träna en vecka, men jag är för lat för sånt, jag ska börja motionera i alla fall men det får räcka så. Nu skall jag och Stetson vandra vidare i livet. Ha det så bra! Och köp gärna en huvudbonad ni med, det finns alla möjliga former och storlekar på Morfar Olle!

Slagsmål Är Bra

I onsdags kväll hade jag en twitterkonversation med en av Elitseriens äckligaste spelare, det var under Champions Leaguematchen mellan Chelsea – Barcelona. Han undrade vad folk som tittar på fotboll tyckte om filmningar, ville vi se sånt, eller brydde vi oss inte överhuvudtaget? Jag skickade iväg ett svar och talade om att det är ungefär lika löjligt som att se slagsmål i hockey. Efter tag fick jag svar; Du måste skämta!! Men det gjorde jag naturligtvis inte, jag ser hellre en match utan en massa slagsmål liksom och talade om det. Då frågade han om jag tyckte det var okay att Weber fick dunka Zetterbergs huvud i sargen flera gånger, och det är det ju naturligvis inte heller. Hockeyspelaren menade att; Slagsmål var bra för att få bort fult spel… Jag gillar att se på hockey med hårt och tufft spel, inom reglementet, men vill helst inte se vuxna män slåss om lekskolebarn, och det måste ju finnas andra sätt att få bort fult spel, jag skrev det till honom och då tyckte han att jag var dum och undrade om man skulle tillrättavisa spelaren, typ sluta tacklas… Nä tacklingar är tillåtna och ingår i spelet, men det finns ju andra sätt, avskräckande avstängningar om inte annat. Slagsmål har ju funnits i matcherna under alla år jag sett på hockey så att försöka få bort fult spel genom slagsmål verkar alltså ganska misslyckat. Han avslutade den trevliga konversationen genom att skriva samma sak som han skrev tidigare. ”Slagsmål är bra för att få bort fult spel”… Så nu har jag lärt mig det. Synd att det inte funkar bara. Hockeyspelaren spelar i HV71 och hans efternamn rimmar på Svin.

Magic Brynäs

Det blev ju en helt underbar torsdagskväll när Brynäs bärgade guldet. Jag hade gärna varit på plats för att se hjältarna spöa Skellefteå, men jag fick inte tag på någon biljett och inte heller hade jag någon lust att betala någon fantasisumma för att få tag på en. Så det blev tv:n istället och det gick ju det med. Brynäs var ju ganska nederlagstippade innan säsongen drog igång, någon hade till och med tippat att laget skulle åka ur… Själv hoppades jag på slutspel i alla fall och dit kom dom ju.

Lite trevande började dom nog säsongen i alla fall. Bättre borta än hemma,  men efter ett tag stod det ju helt klart att dom skulle bli att räkna med och vilka lirare dom har i laget. Silfverberg, Järnkrok, Johan Larsson, ja allihop.. Den som imponerat mest är utan tvekan Niclas Svedberg i målet, vilken säsong han gjorde till slut, han som var så förbannat dålig förra säsongen. Ryan Gunderson ville jag skicka åt helvete i inledningen av säsongen, men han växte ju han också och har varit guld värd, minst sagt.

Skellefteås tränare säger fortfarande att dom var det bättre laget under finalserien. Det bjuder jag på. Det såg onekligen lite skakigt ut i många matcher, men det spelar ingen roll hur det ser ut så länge man vinner, och det lyckades ju Brynäs rätt bra med. Det går ju ut på att göra mål, och det gjorde inte Skellefteå, inte så många i alla fall…

Det är skönt att det är över nu, och att man kunde pusta ut i ett glädjevrål igår kväll, det har varit lite nervöst kan man säga, så nervöst att jag lyckats bita sönder både över och underläpp, men det läker ihop… Nu ser jag fram emot nästa säsong och hoppas på nåt liknande den här, några kommer att försvinna från laget och andra kommer in, men en spelare som Silfverberg kan man inte ersätta. Hoppas jag slipper vänta 13 år på nästa guld. Grattis Brynäs!

Magiskt Magiskt

Vi värmde upp i en lägenhet i Gävle med musik, dryck och prat, innan vi knallade iväg till Gasklockorna för att se Kungen av svensk musik, Thåström. Vi var aningen sena, men vi han hänga in jackorna i garderoben i en mindre gasklocka innan vi gick in i den stora klockan. Efter lite dryck händer det ju att man måste tömma blåsan liksom, så jag gick ner på muggen och medans jag stod där hörde jag maskineriet dra igång. Jag rusade uppför trappen lagom för att se Thåströms spretiga fingrar komma ut ur röken på scen, sedan kom han själv, iförd hatt, ut och tog ton. Det var magi från början till slut. Jag vet inte hur många gånger jag sett honom live, men varje gång säger jag att ”det här var nog fan det bästa jag sett med Thåström”

Och jag säger samma lika igen. Mannen är i en egen division och jag hoppas han aldrig slutar levera. Jag hoppas att jag får stå där framför scenen om 20 år och se Thåström sjunga Rock’n Roll är Död med samma energi som igår.

Konserten hade ju sina självklara höjdpunkter som alltid. Kriget Med Mig Själv t ex. En låt som jag alltid trott handlat om mig, kanske inte lika mycket nu för tiden. Fan Fan Fan, som skall handla om Amanda Ooms, var kanon, och det blev ju inte mindre magiskt av att när jag gick ut därifrån får se henne i egen hög person stå bakom mixerbordet och dricka julmust.. Den absoluta höjdpunkten var en alldeles otroligt magisk version av Du Ska Va President. Det var helt enkelt en alldeles otroligt magisk spelning med Thåström. Precis som alltid.

Imorgon kommer recensionen i lokaltidningen. Allt annat än fem plus är hån mot Thåström, det betyder att redaktionen skickade dit nån som egentligen hellre ville se Lotta Engberg och Krister Sjögren…

Postat med WordPress för Android

Tryck

Oskar och jag åkte in till Gävle igår för att få se Brynäs vinna andra matchen i finalserien mot Skellefteå. Och det fick vi, men det blev lite väl spännande… Brynäs var bättre på det mesta, men hade bara en ettmålsledning som naturligtvis Skellefteå kvitterade på slutet och det blev förlängning. 18 minuters paus innan förlängningen började, 18 minuter av nervositet och läppbitande.

Som tur var avgjorde Brynäs efter dryga två minuter och är två vinster från ett nytt sm-guld. Det var roligt i Läkerolen, och vilket jävla tryck det var! Det tjuter fortfarande i öronen, det var en enorm ljudnivå i hallen. Oskar hade hörselkåpor på sig, och det var nästan så man skulle behövt det själv. Som grädde på moset såg jag att IFK Göteborg lyckats ta sin första poäng i årets allsvenska genom en kvittering på övertid. Bra gjort!

Ikväll åker vi in till Gävle igen. Till Gasklockorna för att se och höra Thåström. Det blir minst lika bra som Brynäs show igår.

Postat med WordPress för Android

Sista Gången?

Igår var vi ner till Uppsala och kikade på bandyfinalen mellan SAIK – Villa-Lidköping. I vanlig ordning började vi med bandyfrukost hos brorsan innan vi gick ner till Studenternas. Det är helt fantastiskt att gå vägen ner och supa in atmosfären och känna alla höga förväntningar.

Villasupportrarna var flest och alla trodde att deras lag skulle vinna sitt första guld, men så blev det ju som bekant inte. SAIK startade matchen på ett briljant sätt. 1-0 efter 49 sekunder och sedan fortsatte det. Villa blev totalt överkörda och förnedrade, SAIK gjorde bandy så där vackert det bara kan bli. 5-1 till Stålmännen efter första halvlek, och saken var väl klart. Inte.

Till andra halvlek kom Sandviken ut och trodde precis som alla andra att dom hade guldmedaljerna runt halsen. Villa satte fart och var nästan lika bra som deras motståndare var i första halvlek. Det räckte inte riktigt, men nära var det, Joel Othéns högernäve räddade matchen från förlängning och SAIK bärgade guldet. Hur skönt som helst.

Det var sista gången bandyfinalen gick i Uppsala och på Studenternas, för den här gången kanske man ska tillägga.. I fem år kommer den att gå i Stockholm och den nya jättearenan, och där kan dom ju till och med spela under tak. Bättre förutsättningar för att det alltid blir bra bandy, men om det kommer att bli lika bra drag återstår att se. Dom har lite att leva upp till kan man säga. Jag hoppas att finalen kommer tillbaka till Uppsala så småningom, det är ju så man skall uppleva bandy, under bar himmel. Vi ser ju hur det gick när SAIK flyttade inomhus. Det var en riktig stämningssänkare, men jag förstår att lagen vill ha bästa möjliga förutsättningar att prestera.

Postat med WordPress för Android

Då Åker Vi

Efter en söndag i soffan framför tv:n kom inspirationen tillbaka på riktigt, jag anmälde mig till Vasaloppet 2013. Jag mår bättre än på flera år, med hjälp av medicin då, så nu känns det som om det skall gå vägen. Efter att inte vågat träna på flera år på grund av ett hjärta som slår extraslag, eller det känns som om det slutar slå, och på grund av det drabbades jag av hälso/dödsångest, så därför blev jag väldigt inaktiv, men med hjälp av psykolog och läkare och en massa EKG så började träna lite försiktigt på sommaren 2009 och i mars 2010 genomförde jag Vasaloppet. Stort för mig. Efter det blev det inte mycket träna igen, mest på grund av arbetssituationen som gjorde det i stort sett omöjligt och jag började må dåligt igen.

Men nu kör jag igång igen, när jag ställde mig på vågen i morse hade jag gått ner 2,7 kg, och då har jag inte ens börjat träna… I morgon ska jag besöka gymmet igen, det var ett tag sedan sist, och senare under våren ska jag börja  jogga och åka rullskidor, om dom inte har kärvat ihop… Det är planen, och så hoppas jag på mycket snö nästa vinter. Jag försöker få med brorsan också, så blir det lite roligare att träna och plåga sig själv. Det var roligt att åka Vasaloppet, trots att det långa stunder var rena helvetet, men alla såna känslor försvann sista milen och när man passerade mållinjen kände jag mig otroligt nöjd. Nästa år ser jag fram emot att få uppleva starten också, jag missade ju den förra gången på grund av trafikproblemen, med sjukliga köer. 40 minuter sent kom vi iväg men kom bara en liten bit upp i första backen innan det blev stopp.Så nu kör vi igen, och kom igen du också Mange!

Tiden Jagar Oss Alla

I morse promenarade jag till fabriken, och väl där, när jag bytt om till arbetskläder och gjort ett omställ så satte jag mig ner och började läsa nattens twittringar, jag skrollade upp, det mesta handlade om matchen mellan Barcelona – Real Madrid, men så hajade jag till, det stod; ”R.I.P Per Odeltorp (Stig Vig)”. Jag stängde ner twitterappen, och kikade på kvällblaskorna för att se om det stod nåt om det där, det gjorde det inte så jag fortsatte att kolla twittringarna och där kom det en till som önskade Stig Vig en fridfull sista vila.

Det är sorgligt när såna här människor går ur tiden, människor man inte känner personligen, men som man liksom vuxit upp med och som har format mig som människa på nåt vis. 1980 köpte jag min första Dag Vagplatta, Palsternacka. Jag satt på en stol framför Stereobänken och lade på LP:n på tallriken och spelade så högt jag vågade, sedan såg  jag dom live nåt år efter här i Hofors Folkets Park. Det var på den tiden Sveriges största artister bokades till Folkan. Det var en magisk afton kan man lugnt säga. Det fanns ingen coolare än Stig Vig.

Senare splittrades bandet, 1983 kanske det var och åren gick och till slut kom det i alla fall en platta till i CD-format från bandet som återuppstått, och lyckan var total. Och efter ytterligare några år fick jag nöjet att se dom live igen, på Viking Cinderella. Jag läste i expressen att snubben som sett klipp på YouTube tyckte att dom såg oinspirerade ut och kanske inte borde spelat alls, men så var det inte alls, dom var lika inspirerade som dom alltid varit, och publiken lika så. Två gånger var dom med på den båten och jag såg dom båda gångerna, sedan var vi på dom på Katalin i Uppsala, och det är där jag tagit bilden här ovanför, med mobilen. Det var också en magisk afton och jag tror det var den bästa spelningen jag sett med bandet. Efteråt dröjde vi oss kvar och fyllesnackade med våra idoler Det är såna kvällar man tror att alla är odödliga, Stig Vig såg inte äldre ut än den där kvällen på Folkan i Hofors i början på åttiotalet, vi kände oss inte heller äldre än då, och vi var odödliga. Men plötsligt påminns man om att så inte är fallet. Tiden Jagar Oss Alla.

Vila i frid, Stig Vig.